Hitta på sidan
Divertikulit
Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.
Diagnoskoder saknas
Diagnoskoder saknas
För närvarande är diagnoskoderna inte tillgängliga.
Omfattning av kunskapsstödet
Denna rekommendation omfattar divertikulit. Andra inflammatoriska åkommor i tarm har egna rekommendationer.
Andra relaterade kunskapsstöd
IBD, inflammatorisk tarmsjukdom, 1177 för vårdpersonal
Nationellt vårdprogram för akut appendicit hos vuxna och barn (pdf), 1177 för vårdpersonal
Om hälsotillståndet
Definition
En divertikel är en utbuktning eller fickbildning i tarmväggen. Divertikulos innebär att det finns flera divertiklar i tjocktarmen, oftast i den S-formade delen (sigmoideum).
När en eller flera divertiklar blir inflammerade talar man om divertikulit som kan vara antingen okomplicerad eller komplicerad. Komplicerad divertikulit innebär att inflammationen har lett till ett eller flera följdtillstånd, såsom perforation (hål i tarmen), abscess (varansamling), ileus (tarmvred) eller fistelbildning mellan tjocktarm och urinblåsa (kolovesikal fistel).
Förekomst
Divertiklar förekommer oftare med åldern och är vanliga hos personer över 70 år där mer än hälften av alla individer har divertiklar i tjocktarmen.
Cirka 20 % av de som har divertiklar i tjocktarmen får divertikulit minst en gång. Av de som drabbas av divertikulit behöver omkring 10–25 % sjukhusvård beroende på hur allvarlig inflammationen är och om komplikationer uppstår.
Orsaker
Orsaken till divertikulit är inte helt klarlagd men tros bero på ökat tryck i tarmen, vilket leder till bildning av divertiklar. När en divertikel blir inflammerad kan tarminnehåll tränga in och orsaka irritation.
Riskfaktorer
Riskfaktorer inkluderar ökande ålder, lågfiberkost och genetiska faktorer.
Utredning
Symtom
Symtom vid divertikulit inkluderar:
- Buksmärta som oftast är lokaliserad till den del av tarmen där divertiklarna finns. Eftersom divertiklar i sigmoideum är vanligast är smärta i vänster fossa och ibland lokal peritonit (bukhinneinflammation) typiska tecken.
- Feber är vanligt, vilket kan indikera en inflammatorisk process.
- Förändrade avföringsvanor och illamående kan förekomma ibland.
- Blödning är ovanligt vid divertikulit men kan förekomma i vissa fall särskilt om inflammation påverkar ett blodkärl.
Anamnes
Fråga särskilt om:
- symtom (särskilt med avseende på malignitet i tarmen)
- andra sjukdomar (möjliga alternativa diagnoser, till exempel IBD)
- tidigare bukoperationer (kan indikera orsaker till subileus).
Status
I status bör följande ingå:
- allmäntillstånd
- lungor
- hjärta, puls
- blodtryck
- bukstatus
- rektoskopi (exempelvis kan proktit indikera IBD-sjukdom).
Fynd
Fynd som talar för komplicerad divertikulit är:
- kraftig allmänpåverkan
- påverkade vitalparametrar
- hög feber (> 39 grader)
- uttalad lokaliserad buksmärta eller generellt i buken
- peritonitstatus.
Handläggning vid utredning
Divertikulit är primärt en klinisk diagnos och handläggs enligt följande:
- Patient med fynd som talar för komplicerad divertikulit bör handläggas akut inom specialiserad vård.
- Provtagning rekommenderas, främst i differentialdiagnostiskt syfte men kan också användas för att följa förlopp.
- Hos patient med misstänkt okomplicerad divertikulit utan tidigare verifierade divertiklar kan undersökning av kolon behöva göras för att utesluta differentialdiagnoser.
Provtagningar
Ta CRP och urinsticka samt även graviditetstest hos kvinna i fertil ålder.
Differentialdiagnoser
Möjliga differentialdiagnoser är:
- appendicit
- ileus
- kolit, enterit
- irritabel tarm (IBS)
- inflammatorisk tarmsjukdom (IBD)
- koloncancer
- urinvägsinfektion
- uretärsten
- gynekologisk orsak.
Behandling
Handläggning vid behandling
Okomplicerad divertikulit
Okomplicerad divertikulit läker oftast spontant efter några dagar. Ge råd om tarmvila med begränsad diet under några dagar, exempelvis flytande kost. Ge råd om att efter utläkning ha en kost rik på frukt och grönsaksfibrer, motionera och använda bulkmedel vid behov.
Evidensläget gällande antibiotikabehandling vid divertikulit är osäkert.
Vid utebliven förbättring bör man ta ställning till vidare utredning eller kontakt med kirurg.
Komplicerad divertikulit
Komplicerad divertikulit behandlas via specialiserad vård med tarmvila, antibiotika och ibland kirurgi.
Komplicerade divertikuliter bör vid konservativ behandling (icke-kirurgisk behandling) följas upp i efterförloppet med kolonutredning.
Komplikationer
Divertikulit kan leda till:
- perforation
- obstruktion, stenos
- abscessbildning
- fistlar.
Recidivrisken efter en divertikulit är cirka 25 %. Recidiven är ofta mildare.