Hitta på sidan
Enures hos barn
Nationellt kliniskt kunskapsstöd med regionala tillägg.
Diagnoskoder saknas
Diagnoskoder saknas
För närvarande är diagnoskoderna inte tillgängliga.
Om hälsotillståndet
Definition
Enures definieras som ofrivillig nattlig urinavgång under sömnen minst en gång per månad hos barn från sex års ålder och uppåt. Det bedöms som fysiologiskt hos barn under sex år. Det är viktigt att barn med sängvätning får allmänna råd och att barn från 6 års ålder erbjuds aktiv behandling.
Enures kan vara:
- monosymtomatisk – enures utan blåsdysfunktion
- non-monosymtomatisk – enures med blåsdysfunktion.
Blåsdysfunktion innebär problem att lagra urin i blåsan, som exempelvis urgency eller trängningar, daginkontinens och/eller problem att tömma blåsan, till exempel vid hög eller låg tömningsfrekvens, svag stråle och krystkissningar.
Enures indelas i:
- primär enures, vilket är kontinuerlig sängvätning utan sex månaders torr period
- sekundär enures, vilket innebär ny sängvätning efter tidigare torr period på minst sex månader.
Daginkontinens
Med daginkontinens avses ofrivilligt urinläckage med avgränsade urinportioner (inte kontinuerligt sipprande) dagtid hos ett barn som fyllt fem år.
Normal miktion
Normalt miktionsmönster är ungefär 4–6 miktioner per dag och normal nokturi (nattlig miktion) är 1–2 miktioner per natt, där barnet vaknar och går upp för att kissa.
Förekomst
Primär enures förekommer hos 5–10 % av alla lågstadiebarn och 1–2 % av alla tonåringar, främst pojkar. Spontan mognad sker hos cirka 15 % per år i skolåldern och omkring 0,5 % har kvar besvär i vuxen ålder.
Orsaker
Primär enures har en klart ärftlig komponent och beror i de flesta fall på en eller flera av följande faktorer:
- nattlig polyuri på grund av bristande insöndring av antidiuretiskt hormon nattetid
- nattlig detrusoröveraktivitet (överaktiv blåsa)
- hög väckningströskel.
Andra bakomliggande orsaker:
- förstoppning (vanligt)
- neuropsykiatrisk funktionsnedsättning som ADHD
- snarkningar eller sömnapné (anatomiskt andningshinder, vanligen adenoid hos barn)
- bakomliggande sjukdom eller missbildning (ovanligt, kan i så fall bero på nydebuterad typ 1 diabetes, neurogen blåsrubbning eller diabetes insipidus).
Psykiska besvär är oftast sekundära till enures och sällan en primär orsak.
Utredning
Anamnes
Miktionsanamnes
Gör en kartläggning av miktionsmönster enligt:
- enures – frekvens, eventuell tidigare torr period
- urinvägsinfektioner
- miktionsvanor dagtid – ofta (>7 gånger per dygn) eller sällan (<4 gånger per dygn)
- daginkontinens – små eller stora urinportioner, ständigt sipprande
- urgency – plötslig oväntad trängning
- svag stråle – behov av att krysta eller trycka på magen vid miktion.
Allmän anamnes
Vid anamnes efterfrågas:
- allmänsymtom – trötthet, illamående, viktnedgång
- avföringsvanor – frekvens, hård eller lös avföring, avföringsinkontinens
- dryckesvanor – ungefärlig mängd och tid på dygnet
- törst – överdriven, särskilt nattetid
- sömn – svårväckt barn, snarkning, andningsuppehåll
- tidigare sjukdomar – urinvägsinfektioner, avvikande psykomotorisk utveckling
- ärftlighet
- psykiska besvär – koncentrationsproblem, svårighet att sitta stilla, problem i skolan
- påverkan – är barnet själv mycket besvärat av nattvätan.
Status
Kontrollera status enligt följande:
- allmäntillstånd
- bukpalpation (tecken på förstoppning)
- vikt och längd.
Överväg även undersökning av:
- yttre genitalia – vid misstanke om samtidig daginkontinens, balanit, vulvit, hudbesvär, missbildning, avvikelse efter könsstympning
- rygginspektion samt neurologstatus i benen – vid misstanke om neurogen orsak med symtom som svag stråle, behov av att krysta
- blodtryck – vid allmänsymtom.
Handläggning vid utredning
Enures utreds i första hand med noggrann anamnes och relevant status (utifrån varningssignaler i anamnes) samt urinsticka, för att utesluta bakomliggande orsaker som till exempel:
- förstoppning – behandla vid minsta misstanke (tills barnet har normala avföringsvanor i minst en månad)
- urinvägsinfektion – behandla efter signifikant urinodlingssvar vid samtidiga symtom som sveda och trängningar (enbart bakteriuri är sällan orsak till enures)
- typ 1-diabetes – utred eventuell glukosuri omgående
- lokala besvär från yttre genitalia – behandla vid behov
- obstruktiv sömnapné – utred snarkningar vid misstanke, nasala steroider eller remiss till ÖNH
- samtidig daginkontinens – rekommendera miktionsschema med 5–6 schemalagda blåstömningar (samt direkt vid trängning).
Vidare utredning inom specialiserad vård rekommenderas vid:
- allmänsymtom
- ständigt sipprande, krystkissning eller svag stråle
- kvarstående daginkontinens trots behandling med miktionsschema
- sekundär enures som kvarstår trots åtgärd av bakomliggande orsaker
- missbildning eller patologisk neurologstatus
- vid utebliven effekt av larm- och/eller läkemedelsbehandling.
Vid fortsatt misstänkt primär enures rekommenderas miktionsdagbok och vid behov dryckesmätning. Ingen ytterligare utredning behövs.
Provtagningar
Ta urinsticka på alla och även urinodling vid misstänkt urinvägsinfektion.
Behandling
Handläggning vid behandling
Uteslut och behandla först misstänkt bakomliggande orsak som förstoppning. Låt det gå minst en månad med regelbundna tarmvanor innan eventuell enuresbehandling. Behandla därefter primär enures genom att:
- ge råd om dryck och miktion
- fortsätt behandling av förstoppning om aktuellt
- erbjud lakansskydd vid behov
- erbjud enureslarm eller läkemedel till barn från 6 år som är besvärade av nattvätan.
Råd om dryck och miktion
Rekommendera regelbundna rutiner med minskat eller inget intag av dryck kvällstid och miktion före sänggående.
Lakansskydd
Lakansskydd kan förskrivas till barn från 6 års ålder för att slippa nattblöja, vilket de flesta barn mår bra av.
Enureslarm
Enureslarm fungerar bäst hos barn som har överaktiv blåsa, nattväta de flesta nätterna och som inte sover extremt djupt. Det är viktigt att familjen är motiverad. Larmbehandling kan bota barnet, till skillnad från läkemedelsbehandling som enbart är symtomlindring.
Ett enureslarm består av en trådlös fuktsensor som placeras i trosa/kalsong och en alarmenhet. Sensorn känner av om barnet kissar. Larmet bör användas varje natt. Resultat kan ses direkt eller inom några veckor. Föräldrarna bör vara beredda på att sova i barnets rum några veckor, för att hjälpa barnet att vakna.
Utbildning av familjen och tät kontakt med engagerad sjukvårdspersonal är viktigt för resultatet, liksom barnets motivation.
Uppföljning rekommenderas efter två veckor för att upptäcka felkällor och öka motivationen samt efter fyra veckor för utvärdering.
Vid positivt resultat bör behandlingen fortsätta tills minst 28 torra nätter i rad uppnåtts. Om resultat är otillräckligt efter 6–8 veckor bör annan behandling erbjudas.
Läkemedelsbehandling
Desmopressin
Desmopressin har bäst effekt vid nattlig polyuri med normal miktion dagtid. Biverkningar är sällsynta och effekten ses direkt. Den botande effekten är sämre än för enureslarm.
Vätskekarens rekommenderas från 1 timme före tablettintag till 8 timmar efter, för att minska risk för vätskeretention och hyponatremi.
Vid behandling rekommenderas tablettintag 30–60 minuter före sänggående:
- inled med hög dos i 2 veckor – tablett 0,4 mg eller frystorkad tablett 240 µg (gärna provförpackning)
- halvera dosen vid god effekt för att hitta lägsta effektiva dos
- avsluta behandlingen vid utebliven effekt.
Vid god effekt kan behandlingen fortsätta kontinuerligt varje natt eller som tillfällig dos, exempelvis vid övernattning.
Behandlingen bör utvärderas genom korta uppehåll med jämna mellanrum för att se om torrhet uppnåtts, förslagsvis 1 vecka var 3:e månad.
desmopressin H01BA02
DESMOPRESSIN tablett (generiska alternativ), smälttablett
Till barn ≥6 år
Börja med dosen 120 μg (smälttablett) eller 0,2 mg (tablett). Dosen kan dubbleras vid utebliven effekt. Sträva efter lägsta effektiva dos. Avsluta vid utebliven effekt.
Vid enures och/eller daginkontinens hos barn utesluts infektion, anatomiska avvikelser samt förstoppning och vid nytillkomna besvär även diabetes. Förstoppning ska uteslutas även om barnet har daglig avföring.
Behandling av enures utgörs av enureslarm eller peroralt desmopressin. Vilket behandlingsalternativ man väljer i första hand beror på familjens och barnets preferenser. Flera faktorer påverkar val av behandling, läs mer i vårdprogram för enures (svenskaenures.se) från Svenska Enuresakademien.
Nasala beredningsformer (spray och droppar) av desmopressin ska inte användas på grund av högre risk för allvarliga biverkningar (hyponatremi och vattenintoxikation) jämfört med oral beredningsform.
Vid daginkontinens görs försök att etablera regelbundna blåstömningsrutiner. Upprättande av ett schema rekommenderas.
Patientmedverkan och kommunikation
Stöd och information för patient och närstående
Relaterad information
Sängvätning hos barn - enures - Rikshandboken i barnhälsovård
Urininkontinens hos barn och ungdomar - Vårdhandboken